Elva veckor
63,3 kg, en minskning med 1,2kg. Bam!
Kanske slumpen, kanske tack vare att jag bytt frukostmackorna mot chiapudding och dessutom kunnat ta promenader med vagnen (thank god).
Väldigt skönt!
Jag känner fortfarande av "framfallet" ibland, kanske två av tre dagar, så rätt ofta alltså. Vissa dagar känns det skittungt och hopplöst, och vissa dagar är jag säker på att det kommer bli bra när som helst.
Det jobbigaste är att jag är rädd för att röra mig, jag vill träna (har tappat rumpan helt!) men jag vet inte vilka övningar som är säkra.
Och nej, det är inte bara att googla, för det står olika överallt och jag kan för lite för att avgöra vilken källa som är tillförlitlig.
Den senaste veckan har varit rätt tung. Pontus har feber, så dels har han inte kunnat hjälpa till, och dels är vi båda lite oroliga. Han ska i alla fall till vårdcentralen snart, så då får han förhoppningsvis hjälp.
